Bygget

Den tänkta lådans volym fanns nu på pappret, men av vilket material borde jag bygga? Det är kanske inte byggmaterialet som är det avgörande utan hur stabil och död man lyckas få lådan. Jag hade inte satsat på exklusiva element, så lådorna måste jag bygga med omsorg. Jag tror att täljsten kunde fungera utmärkt, men efter att ha frågat om priset förföll detta alternativ. MDF-skivor är det många som bygger av, men jag saknade ju vettiga möjligheter att såga själv. MDF-skivor är dessutom ganska dyra och tunga. Ju mera jag tänkte på saken desto mer lutade mitt val av byggmaterial åt armerad betong. Då kunde jag forma lådorna som jag ville, de skulle bli styva och tunga, dessutom var priset en fördel, ca 5 euro säcken. Jag har sett att många varnar för betonglådor, många ”förståsigpåare” är bl. a. rädda för stående vågor. Hm? Äh! Jag trodde mig kunna dämpa lådorna. Det fick bli betong i allt, frontbafflarna också! Jag vet inte om någon byggt så tidigare, nu skulle det i alla fall bli av.

Då valet av material var klart återstod det att hitta lämpliga formar. Jag lekte med tanken att göra lätta formar av någon typ av tunn skiva. Tack och lov ändrade jag mig och beställde måttsågat i 22 mm filmfaner. Tungt men ganska stabilt. Jag valde vanlig armeringsjärn i tjockleken 5 mm och den grövsta möjliga betongen (10 mm stenar). Var skulle jag gjuta? Det enda alternativet verkade vara i lyssningsrummet – familjens vardagsrum. Tjock plast på ett par svängda handknutna mattor fick duga som underlag! Undrar vad Pythagoras hade sagt  ;-).

Jag hade nu också beräknat baslådans dimensioner så jag beställde alla formar, betong och armeringsjärn på samma gång. Ett imponerande lass på pall vinschades ner från en stor lastbil en tidig morgon på gatan utanför. Jag hade nog inte begripit (velat inse?) hur mycket det skulle bli.

Armeringsjärnet var också i ett stycke på 5 m2 – styvt och ohanterligt. Jag har trots allt sågar, mejslar, hammare, tänger och en gammal borrmaskin – det var för sent att backa ur nu. Jag skruvade ihop formarna, sågade och böjde armeringsjärnet (jobbigt) och förberedde mig på gjutningen. (se foto 1) Jag hade valt en väggtjocklek på 2 – 3 cm. Det visade sig att jag inte kunde gjuta allt på en gång utan tvingades gjuta en sida åt gången – våt betong rinner neråt! Det gick trots allt ganska bra, sidan behöver ju inte vara helt torr då man vänder lådan och gjuter en ny sida. Det räcker med att vänta någon timme innan man försiktigt vänder. Insidan gjorde jag på flit ojämn och sned, dessutom ”naddade” jag med fingertopparna alla sidor så att små gropar uppstod i betongen. Övre och undre kortväggarna gjordes dessutom mycket sneda, allt för att försvåra uppkomsten av stående vågor. Då betongen torkat skruvade jag upp formarna och tog bort de halvfärdiga lådorna. Bafflarna göt jag i botten på samma formar. Här var det svårt att få armeringsjärnet att passa ihop med alla de 14 hål som skulle finnas i baffeln. Att gjuta detta var nog den svåraste uppgiften. Jag har ingen svarv eller en lämplig såg att såga 14 cirkulära skivor med. I järnaffären hittade jag ett erbjudande på tejprullar av nästan rätt storlek. Jag köpte och limmade dem i botten på lådorna. Elementen borde vara vackert infällda i baffeln och det lyckas inte med tejpen. Jag hällde i alla fall betong på och tänkte att jag sedan betongen styvnat lite skär bort en kant kring vare tejprulle. Jäklar, vilket jobb – svårt att få kanten plan och betongen (med det vatten som kommer fram då den börjar stelna) ville trots alla försök rinna ner och förstöra mina planer. Dessutom var det många hål (28 st). Efter en seg kamp lyckades jag i alla fall till stor del få fason på helheten och det fick duga. (se foto 2) 

Om det är någon av er som blir inspirerad och vill gjuta i betong måste jag varna för den våta betongens frätande egenskaper. Handskar är ett måste!

Då bafflarna torkat tog jag ut dem och då började arbetet med att få elementen att passa. Här behövdes hammare och mejsel samt borrmaskinen för att slipa det som var snett eller ojämnt. Kom ihåg  att betongen innehåller stenar! Kring hålen för elementen hade jag slängt  finare betong för att senare kunna borra hål (utan att borra i en sten) och proppa fast elementen. Då jag sedan borrade hål för att kunna skruva fast elementen lyckades det bra i de flesta fall, ett par gånger var det en sten eller ett armeringsjärn i vägen. Det hela blev ett verkligt  hantverk, dammigt och arbetsdrygt.

Då alla element verkade sitta återstod det att dämpa lådorna. Jag tänkte mig någon form av dämpmassa. Var får man köpa det? Ett krav var i alla fall att massan inte ska stinka. Jag såg för mig en dämpning som såg ungefär ut som taggarna på en igelkott, men i detta fall elastiska taggar! Jag behövde alltså en dämpmassa som inte helt stelnar. Järnaffären hade ett specialerbjudande på vit akrylmassa för 1,25 euro per tub – jag köpte 18 st!

Jag började med att breda akrylmassa på betongen och sedan med pipen dra ut taggar i den färska massan. Detta gjordes i flera etapper så att massan hann torka mellan gångerna. Jag satte alltså 9 tuber akrylmassa per högtalare. Medan jag gjorde detta kom jag ännu att tänka på stagningen. För att helt vara på del säkra sidan och för att definitivt eliminera alla lådresonanser slog jag med hammare in (och limmade) en stag (”snett å vint”- med flit) i mitten på högtalarna. Akrylmassa sattes också på den sneda stagen. För att ännu dämpa möjliga stående vågor köpte jag dämpfilt (Visaton) för högtalare. Jag tyckte att filten var för tjock för mina behov, så jag halverade tjockleken och limmade sedan försiktigt filten på akrylpiggarna. Nu återstod ännu lagom med fritt utrymme i lådorna för luften att röra sig på. Baffeln behandlades också med akryl och filt. (se foto 3) Sedan limmades bafflarna fast i lådorna.

Mina element är både parallell -och seriekopplade. De två nedre basarna spelar i fas med de två översta osv. En dylik koppling kräver en hel del kabel, nästan 10 m per högtalare. Nu rök det sista av något som kan kallas ”high end”, men å andra sidan tycker jag att ”high end” mera betyder högt pris än garanterat god ljudkvalitet ;-). I en container råkade jag hitta en massa kabel, allt från en halv tums koaxialkabel till telefonledning – allt snyggt rullat och tejpat! Jag bad min hustru hjälpa till med att få allt hemburet – det vägde mycket. Nu var jag då tvungen att använda mig av mina fynd. Den kabel jag tyckte verkade bra bestod av åtta virade trådar. Jag vill inte ha virade trådar – det blir en spole som ger induktans! Alltså fick jag linda upp virningen och separera trådarna. De var så tjocka att jag inte kunde ta flera än fyra parallella trådar utan att det skulle bli problem med att löda fast trådarna i elementen. Jag beslöt mig också för att ha delningsfiltret på utsidan så att det kan bytas om det behövs. Vidare hade jag inhandlat en billig spole och två kondensatorer som jag kopplade parallellt för att få den nödvändiga kapacitansen för delning vid 3000 Hz. Om det fungerade skulle jag senare bygga ett mera kvalitativt filter.

I detta skede då jag gjort alla lödningar och allt började vara på sin plats i den ena högtalaren, som jag färdigställde först, steg mitt tvivel. Hade jag valt rätt element, höll mina beräkningar så att basen och diskanten var i balans, fungerade mitt konstiga filter, mina lådor och hade jag nu lött rätt sak på rätt ställe – jag hade ju inte precis valt de konventionella lösningarna.

Då det var dags för provspelning hämtade jag min gamla Luxman med en fungerande kanal (bevisar min osäkerhet!) – kopplade cd:n, satte något nervös på en låt ... Aaaah det fungerade! Det kom ljud från alla element. Det lät bra! Fram med M-90a och mera volym. Otroligt, bra ljud men diskanten var något vass. Då jag kollade filtret såg jag att min spole faktiskt hade induktansen 0,33 mH och inte 0,30 mH som jag trott. Jag klippte då hastigt bort den mindre kondensatorn så att endast den större på 10 mF var kvar. (se foto 4) Det gjorde susen. Underbart. Mera bas än jag vågat hoppas. Högtalaren spelade analytiskt förfinat och klart, men med värme! Jag satt uppe länge den kvällen och spelade cd efter cd  med högtalaren som låg på en av de handknutna mattorna. Jag kände mig nöjd och stolt! (se foto 5)

Sedan den andra högtalaren gjorts färdig göt jag armerade underlag av betong till båda tornen. På underlagets undre sida limmade jag tyg så att högtalarna kan flyttas i lyssningsrummet. Högtalarna limmades med Plastic Padding fast i underlaget och alla lufthål i högtalarlådorna jämnades med ovannämnda material. För att få en enhetlig yta penslade jag ”husfix” på betongen. Mina pelare vägde då ca 85 kg per styck.  

tillbaka     inledning    kopplingen    bygget    baslådan    resultatet